I USA med Hanna och Sandra

Håll i er nu för nu har vi mycket att berätta.
Vår resa som igentligen skulle ta 16 timmar tog 36 timmar.
Hanna kom till mig klockan 8 på måndag morgon och allt gick som planerat ut till Arlanda. Vårt plan gick fem över elva

och vi var till och med tidiga till Philadelphia med 20 minuter.
Inte lång tid efter vi landat fick vi reda på att vårt nästa plan var inställt. Efter 45 minuter kö fick vi reda på att vi hade

stand-by biljett nästa morgon och ett hotell att ta in på så länge. Hotellet låg på andra sidan stan, till och med i en helt

annan stat, New Jersey. När vi väl satte oss ner för att äta innan vi åkt till hotellet så fick vi reda på att vi fått platser på ett tidigare plan samma kväll. Maten blev avbokad, förrätten blev nedpackad och vi fick springa till nästa gate.
Snart visade det sig dock att det planet var överbokat och vi inte alls hade några platser där (nästa dag fick vi reda på

att Celina faktiskt var bokad, ensam, och kunde ha åkt :p), så arga och irriterade åkte vi till vårt indiska skabbhotell

bortom alla skräphögar på andra sidan Philly - dessutom var bussen dit en sån skrothög så vi flög i varje gupp, vilka

var både stora och många. Efter lite hoppande indisk musik med tillhörande indisk korma, så dunade vi allihop bland indiska lakan. "Good Morning Sandra," lät den mystiska telefonväckarklocksgrejsimojsen, och vi vaknade och stapplade ner till bussen. Vi var lyckliga som få, för att vi dumma som få, trodde att vi skulle få platser på nästa plan. Men ack, inte blev  det så. Det planet var självklart också överbokat, so back to the same story all over again. Kan man bli trött, eller...

Time out, helomvänding, Ann-Marie enters the stage. Nya biljetter skrivs ut, US Airways ratas; nu regerar American

Airlines. Regerade gjorde dock även säkerhetsvakterna med sina latexhandskar. För tredje gången blev undersökta

upp och ner, till höger och vänster, och in och ut. Men tji fick de! 'Inte mycket bomber här,' som Sandra skulle ha

kunnat skämta - men som tur var, så vid det här laget visste hon bättre. Kvart över ett gick planet mot Dallas och vi var på väg. Vid det här laget hade vi dock fäst oss så vid Philadelphia Airport efter all tid där, så det var sorgligt att lämna detta kära ställe. Luuuring! Det var askönt! Äntligen fick vi ta det efterlängtade första doppet i poolen i Dallas.

 

Nu åker vi :D wohoo. hej då alla vänner.

7 timmar kvar sen åker vi. Japp det är sant, jag och Sandra åker till usa i två månader. Själv har jag inte riktigt fattat att vi ska åka till usa, men kul kommer det att bli i alla fall! Och vi kommer sakna alla så mycket, men vi ses ju i agusti igen. Vi skriver så fort vi kommer till usa och har tillgång till en dator. Puss hej!