Stranded in Philadelphia
Håll i er nu för nu har vi mycket att berätta.
Vår resa som igentligen skulle ta 16 timmar tog 36 timmar.
Hanna kom till mig klockan 8 på måndag morgon och allt gick som planerat ut till Arlanda. Vårt plan gick fem över elva
och vi var till och med tidiga till Philadelphia med 20 minuter.
Inte lång tid efter vi landat fick vi reda på att vårt nästa plan var inställt. Efter 45 minuter kö fick vi reda på att vi hade
stand-by biljett nästa morgon och ett hotell att ta in på så länge. Hotellet låg på andra sidan stan, till och med i en helt
annan stat, New Jersey. När vi väl satte oss ner för att äta innan vi åkt till hotellet så fick vi reda på att vi fått platser på ett tidigare plan samma kväll. Maten blev avbokad, förrätten blev nedpackad och vi fick springa till nästa gate.
Snart visade det sig dock att det planet var överbokat och vi inte alls hade några platser där (nästa dag fick vi reda på
att Celina faktiskt var bokad, ensam, och kunde ha åkt :p), så arga och irriterade åkte vi till vårt indiska skabbhotell
bortom alla skräphögar på andra sidan Philly - dessutom var bussen dit en sån skrothög så vi flög i varje gupp, vilka
var både stora och många. Efter lite hoppande indisk musik med tillhörande indisk korma, så dunade vi allihop bland indiska lakan. "Good Morning Sandra," lät den mystiska telefonväckarklocksgrejsimojsen, och vi vaknade och stapplade ner till bussen. Vi var lyckliga som få, för att vi dumma som få, trodde att vi skulle få platser på nästa plan. Men ack, inte blev det så. Det planet var självklart också överbokat, so back to the same story all over again. Kan man bli trött, eller...
Time out, helomvänding, Ann-Marie enters the stage. Nya biljetter skrivs ut, US Airways ratas; nu regerar American
Airlines. Regerade gjorde dock även säkerhetsvakterna med sina latexhandskar. För tredje gången blev undersökta
upp och ner, till höger och vänster, och in och ut. Men tji fick de! 'Inte mycket bomber här,' som Sandra skulle ha
kunnat skämta - men som tur var, så vid det här laget visste hon bättre. Kvart över ett gick planet mot Dallas och vi var på väg. Vid det här laget hade vi dock fäst oss så vid Philadelphia Airport efter all tid där, så det var sorgligt att lämna detta kära ställe. Luuuring! Det var askönt! Äntligen fick vi ta det efterlängtade första doppet i poolen i Dallas.
Have a nice day!
Oj, oj. pust och stön vilken resa!!!
Vad roligt att ni äntligen är framme! Jag har undrat här må ni tro vad som kunde ha hänt men jag har fått veta lite av mamma 1 hela tiden.
Ha det jättebra och pussa och krama på Lina från farmor och kramar till er alla!
Härligt att "höra". Lite äventyr att starta med ;) Ha det gött - vi hörs snart! /PappaMicke
Haha låter ju kanoners brudar! Hoppas ni hittar ngnstans att kolla matchen ikväll. Puss på er! <3
Vilken hejdundrans resa, tjejer. Oh well, nu är ni äntligen framme, hoppas ni får det gött som fasen! Big kiss!
Låter som ett riktigt äventyr, tur att ni inte åkte själva. Då skulle det varit svårare tror jag.
Ha de bra!
Jag tror att det faktiskt just nu slog mig att ni faktiskt har åkt och kommer att var borta så länge. Ett litet sorgspjut stacks in i mitt bröst när jag pratade med dig (Sandra) i telefon.
Ja, ja men det går nog snart över när Mamma2 och jag märker att vi är fria och lediga och kan röja runt hur mycket vi vill här hemma i sverige. Vi börjar med Tommy´s och fotboll redan ikväll!
Saknar och älskar!
/
Mamma1
Gud vad trist att vara fast sådär :P
Aja hoppas ni får det roligt!!
Alltsa jag smalter nar jag ser poolen.
Fyfan vad jag e avunsjuk att ni befinner er
i Usa och slipper "halan" ett tag.
Manga pussar!
